Talanalys politikertal Almedalen

Analytiker: Retorikexperten Christer Hanefalk

Talare: Fredrik Reinfeldt

Datum: 4 juli 2009

En statsman besöker Gotland

Alla sade det, alla trodde det – och, så blev det. Fredrik Reinfeldt kom till Almedalen på Gotland den 4 juli med EUs ordförandekostym på sig. En statsman klev upp i talarstolen, stod i talarstolen och lämnade talarstolen. Kostymen blev kvar under hela talet.

I ett fall hade dock undertecknad gissat helt fel: Jag trodde att Reinfeldt i all stress kring övertagandet av ordförandeskapet skulle överlåta till andra att skriva talet, men här fick jag fel – tror jag. Jag vet självklart inte vad som är sanning i frågan, men jag är ändå till 99 procent säker på att Reinfeldt skrev talet själv – möjligtvis har han haft hjälp med insamlingen av detaljer som årtal och liknande. Även 2008 skrev Reinfeldt sitt tal själv. En reflektion man kan göra utifrån detta förhållande är: Reinfeldt måste tycka att hans framträdanden i Almedalen är viktiga – något han är beredd att lägga ned tid på. Annars skulle han aldrig lägga ned så mycket tid på talskrivningen.

Ribban kom på plats med en gång. Med tre historiska beskrivningar av Sverige. Den första med koppling till nationalsångens text om ett land som ”tronar på minnet av fornstora dar” gick Reinfeldt tillbaka till 1648 (Westfaliska freden – slutet på 30-åriga kriget) och via årtal som 1658 (Roskilde), 1709 (Poltava), 1809 (”Rikssprängningen” – Finland förloras) och 1905 (unionsupplösningen med Norge) reflekterade han över Sveriges historiska roll som stormakt. I den andra gick han in på en annan period (några årtionden i mitten av 1900-talet) i Sveriges historia där vårt förhållningssätt – enligt Reinfeldt – präglades av självgodhet och ett engagemang som ökade med det geografiska avståndet från Sverige. Då vi, fortfarande enligt Fredrik Reinfeldt, ”valde bort” länder i vår närhet, dvs Europa. Då vi ”föredrog rubriker före resultat”. I den tredje backade Reinfeldt åter tillbaka ett antal år för att hamna på år 1850 då Sveriges moderna ekonomiska historia börjar. Då den svenska välfärdsstaten egentligen börjar byggas. Av talets totalt drygt 38 minuter ägnade Reinfeldt drygt 16 åt berättelserna om Sverige – dvs cirka 42 procent av taltiden. Syftet var självklart pedagogiskt – Reinfeldt ville få sina åhörare att reflektera (…för många var säkert det Reinfeldt sade dessutom att betrakta som nyheter…) över Sveriges förhållande till Europa och att inse att dagens väg – med medlemskapet i EU – var och är den framgångsrikaste. Ja, mer än så – inte bara den bästa vägen utan den enda vägen.

Först därefter kom den väntade delen om klimatet som inleddes med ”Klimatutmaningen är på riktigt. Vi har bara sett början. Vi har ännu inte sett slutet.” Även klimatet fick stor del av talet – cirka 34 procent. I denna del intog Reinfeldt rollen som realist när han relaterade miljö- och klimatproblemen till vanliga människors vardag. Att det finns andra saker än miljön som människor kommer att ställa krav på.

Sedan var det dags för ekonomin – något som Reinfeldt inledde med orden: ”Finansministrar – dom har det inte så lätt!” Här lyfte Reinfeldt framförallt fram betydelsen av global handel och hur mycket detta hade gynnat just Sverige.

I sin avslutning gick Reinfeldt in på vilka utmaningar som väntade för honom och EU-samarbetet.

Ett statsmannatal alltså – rätt igenom. Vilket av TV24s expertkommentator Viggo Carling, med ett skratt, kommenterades just på detta sätt. Och så såg det ju ut – på ytan. Men, om vi tänker lite längre, så kommer valet 2010 till ”syvende og sidst” att handla om valet mellan Reinfeldt och Sahlin i rollen som statsminister och vem av dem som har störst trovärdighet. Vasallerna på respektive sida kommer i slutändan, på valdagen, att betyda mindre. I det perspektivet måste det vara inrikespolitiskt taktiskt riktigt att profilera sig som en utrikespolitiskt förankrad statsman. Som en stor ledare, helt enkelt. En ledare att lita på när det blåser snålt. I byggandet av sin retoriska ledarskapsprofil gör, tycker undertecknad, Fredrik Reinfeldt helt rätt när han håller tal som det i Almedalen 4 juli. Det är hans bästa chans att behålla makten även efter den 19 september nästa år.

Dispositionsmässigt var talet utmärkt och det hölls i ett utmärkt tempo. Manusarbetet var också utmärkt med ytterst få stakningar och felsägningar (…ännu ett ”bevis” för min tro att Reinfeldt skrivit hela talet själv…).

Argumentation och bevisföring

Reinfeldts tal var ett logos- och ethos-tal – alltså nytto- och karaktärsinriktat. Viss övervikt för karaktärssidan dock. Ansvarstagande återkom, direkt eller indirekt, med olika ord och i olika former gång på gång.

De bevismedel Reinfeldt valde var nästan uteslutande faktiska sådana – alltså faktauppgifter och exempel, med exempel som nummer ett. Citaten var få liksom jämförelserna. Detta är vanligt när det gäller politiker som sitter vid makten – man använder mer av faktiska bevis eftersom man på detta sätt vill ”bevisa” vad man faktiskt har uträttat.

Reinfeldt använde också, på ett i mitt tycke bra sätt, såväl tydliga definitioner som retoriska beviskedjor.

Språket

Reinfeldts språk var klart godkänt om än inte konstfullt. Språket kan kanske bäst beskrivas med ordet ”effektivt”. En intressant detalj var att Reinfeldt, betydligt mer än någon annan, använde sig av tekniken att ställa (..ganska många faktiskt..) retoriska frågor. Det vill säga frågor som inte kräver svar alternativt har ett självklart svar. Totalt sett dominerade de rytmiska ordfigurerna, men Reinfeldt hade också många bilder och motsatser. Han kunde ha gjort mer av sina formuleringar, men variationen var klart bra. Totalt sett var det också bättre än 2008.

Angrepp

År 2008 hade Reinfeldt inte ett enda direkt angrepp på oppositionen. Det hade han inte heller 2009. Men, den retoriskt insatte hörde självklart flera indirekta angrepp – men sådana anser jag är mer retoriskt korrekta. Att angripa direkt och nedlåtande blir oftast plumpt, men att angripa indirekt (det vi retoriker kallar exformativt) blir istället många gånger elegant. Ett exempel i Reinfeldts fall var den ytterst diskreta konstpausen efter ”arrangerade äktenskap” och att ”så fungerar det ju inte idag – som alla vet” – här får vi, var och en, dra vår egen slutsats. Tekniken bakom formuleringen och pausen, för det är en teknik, kallas adianoeta (dold ironi på grekiska). I kampen med övriga partiledare om utnämning till bäst på retorisk Fair Play är Reinfeldt en klar segrare även 2009.

Formuleringar man minns

Det fanns många ganska bra formuleringar – dock inte många som kommer att återfinnas i citatböcker om 100 år. Personligen gillade jag ”då vi exporterade innovationer och importerade innovatörer” – en kombination av assonans (vokalupprepning), antites (motsatsord) och polyptoton (innovationer/innovatörer). Många tretal – ”Cloetta, Bonnier, Becker” – stora entreprenörer och tillika invandrare. En annan rytm var ”kunskap, kultur och kompetens”. Paradoxen ”fred hade man helt enkelt inte råd med” tillhör också de bra formuleringarna. Metaforen ”fossilbränsleträsket” var också bra liksom ”det ändlösa resursröret”. Den redan nämnda antitesen ”…som ger rubriker och självförtroende, men som inte ger resultat..” är också intressant – Reinfeldt gör här rubriker och resultat till varandras motsatser. Och även den indirekta anklagelsen, en slags ironi, mot de röd-gröna i ”I valet mellan allt dyrare insatser här i Sverige eller solidariskt stöd till fattiga länder, så väljer vi både ock. Och vi toppar med lite till. För – vi har ju ändå råd.” fungerade ganska bra.

Det ska bli intressant att följa Reinfeldts fortsatta utveckling. Det tog ju som bekant några år även för Göran Persson att bli en suverän retoriker.

Jag återkommer med mer om Reinfeldts tal på Retoriktorget senare (bloggen).

Betyg Almedalen Fredrik Reinfeldt:

Sammanfattning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare                                                       8 Bra – men inte lika bra som resten av talet

Budskap (tydlighet)                                                                   9                          

Argumentation                                                                            8 Bra relevans (= koppling till budskap)                   

Avslutning/uppmaning                                                              7                          

Bevisstyrka                                                                                  8 Bra – bra balans

Språkliga hjälpmedel                                                                7 Bra – men kan bli ännu bättre   

Engagemang/närvaro                                                               7                          

Retorisk Fair Play                                                                       9 Statsmannamässigt                     

Sammanvägt betyg:                      7,9                      

Kommentar: Bra skrivet, väl sammanhållet och bra framfört. Och – troligtvis – baserat på en underliggande taktik som, mer än de flesta tänker på, handlar om att vinna valet 2010.

Talanalys Peter Eriksson

Talanalys politikertal Almedalen

Analytiker: Retorikexperten Christer Hanefalk

Talare: Peter Eriksson

Datum: 3 juli 2009

Peter Eriksson som biskop Brask

”Till denna besegling är jag nödd och tvungen” skrev biskop Hans Brask den 23 november 1517 på sin berömda lapp. Samma känsla fick jag när jag lyssnade på Peter Eriksson den 3 juli: ”Till detta är jag nödd och tvungen.” Precis som jag upplevde att Lars Ohly hade rättat in sig i ledet – precis likadant kände jag att Eriksson gjorde det. Borta var den medryckande, engagerande Eriksson. Borta var den elegante, välformulerade Eriksson. Kvar återstod den anpassade Eriksson – en del av en helhet i stället för hela delen.

2006 var jag kritisk mot Eriksson och påstod att han var dåligt förberedd. 2007 var jag närmast lyrisk över Erikssons talarprestationer – han gjorde ett helt suveränt jobb. Då höll han sitt eget tal, ett tal han bekräftade för mig att han hade jobbat ordentligt med, han skämtade och höll sin publik i ett järngrepp och talade otvunget och till synes utan manus, Denna kväll, den 3 juli 2009, kändes det som om han framförde ett tal skrivet av en kommitté, där varje formulering kompromissats fram.

Utifrån detta kan man förledas att tro att jag tycker att Erikssons tal var dåligt. Det var det definitivt inte. Det var – retoriskt sett – riktigt bra. Men det var inte ett tal som gjorde den normalt duktige retorikern Peter Eriksson rättvisa. Eriksson är normalt inte tillnärmelsevis så manusbunden som han var på fredagskvällen. Jag tror inte att Eriksson själv har skrivit det – som fallet var 2007. Hade Eriksson skrivit det själv så hade det innehållit betydligt fler minnesvärda formuleringar. Och Eriksson modell 2007 stakade sig inte en enda gång – medan Eriksson modell 2009 stakade sig närmare 25 gånger. Så blir det när man läser någon annans tal – när man håller sitt eget tal så flyter det bara på. Eftersom man ”äger” sina ord.

Det bästa med talet var dess disposition. Talet ”höll ihop” hela vägen – till skillnad från Hägglunds tal dagen innan. Övergångarna mellan talets teman kändes naturliga, och i avslutningens sammanfattning repeterade Eriksson det viktigaste i talet (recapitulatio på latin).

Det märktes att Eriksson, precis som Ohly, gjorde vad han kunde för att smälta in i den rödgröna gemenskapen. Han var mer ”vänster” än han brukar vara. Den rödgröna enigheten fick gå före det som är miljöpartiets säregenhet. Vilket – utifrån ett valstrategiskt perspektiv kanske är rätt – men kanske inte något som gjorde Eriksson rättvisa.

Argumentation och bevisföring

Eriksson hade en klar ethos-inriktning (karaktär) på sitt tal – med såväl logos-inslag (nytta) som pathos (känsla). En väl balanserad blandning. Argumenten underbyggdes med i huvudsak faktisk bevisföring i form av fakta och exempel. Den artificiella bevisföringen var klart underordnad (dvs väsentligt färre citat och jämförelser).

Språket

Liksom flera tidigare talare bestod Erikssons språk av en blandning mellan bild- och rytmspråk – något som normalt har ett pedagogiskt syfte. Motsatser (där ironier ingår), som Eriksson normalt behärskar till fulländning, förekom ytterst sparsamt. Humorn, som Eriksson vanligtvis ständigt använder för att engagera sina åhörare, syntes (alltför) sällan. Formuleringarna var på intet sätt dåliga, men de var samtidigt inte av den kalibern att de blir ”snackisar” i Almedalen den 4 juli.

Angrepp

Peter Eriksson hade relativt många angrepp i sitt tal. Jag räknade till 23 stycken. Och eftersom talet varade knappt 30 minuter så blir det ett angrepp var 75:e sekund. Något för många kan man tycka. Få, enbart två stycken, var att betrakta som personangrepp.

Formuleringar man minns

Liksom fallet var med Lars Ohly, lämnar även Erikssons tal få bidrag till den politiska formuleringshistorien. Värt att nämna är formuleringar som ”utslussning ur alla trygghetssystem” som resultatet av Alliansens politik på försäkringsområdet – valet av ordet ”utslussning” är medvetet eftersom statsminister Reinfeldt använt just det ordet om ambitionen att få förtidspensionärer och långtidsarbetslösa tillbaka på arbetsmarknaden. Likaså är formuleringen ”i Riksdagens irrgångar och debatter faller tyvärr människan bort” skickligt gjord. Eriksson lanserade också begreppet ”det nya utanförskapet” – ännu en kontring på Alliansens vision om att minska sagda utanförskap. Intressant är också Erikssons grepp att definiera ungdomars vurm för fildelning som ”ungdomarnas enorma kulturintresse” – det är lite av jiujitsu-argumentation över den formuleringen. Och entreprenörerna som med ny miljöteknik kan ”tjäna pengar och rädda världen” förtjänar också att nämnas.

Eriksson kan möjligen få in något bidrag på 10-i-topp-listan i år – men många lär det inte bli.  

Betyg Almedalen Peter Eriksson:

Sammanfattning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare                                        8 Mat – rätt bra faktiskt                    

Budskap (tydlighet)                                                    8 Dispositionen bar hela vägen

Argumentation                                                            7

Avslutning/uppmaning                                              7                          

Bevisstyrka                                                                  7                          

Språkliga hjälpmedel                                                5 En dag på jobbet – inte mer

Engagemang/närvaro                                               6 Sådär – han kan bättre

Retorisk Fair Play                                                       3

Sammanvägt betyg:                                                  6,4

Kommentar: Eriksson var, precis som Ohly, inte lika laddad och förberedd som han brukar vara. Kanske ville han också visa upp sig i den grön-röda kostymen. Som helhet rätt bra, men det var mer hantverk än elegans.

Retoriska profiler

Person: Fredrik Reinfeldt

Sammanfattning av retorikern Fredrik Reinfeldt

Profilen upprättad av retorikexperten Christer Hanefalk

Retorikområde                                                                                                                                                                             

Poäng (1-10)

Kunnighet                                         8

Tydlighet                                           6

Argumentations- & bevisstyrka 8

Disposition – röd tråd                   6

Språk                                                 5

Humor (självdistans)                    8

Folklighet                                          5

Agerande/”närvaro”                      7

Retorisk Fair Play                        10

SUMMA              63 à genomsnitt 7,0

Retoriska styrkor

Fredrik Reinfeldts tre viktigaste retoriska styrkor är:

Bra exemplifieringar – det viktigaste retoriska bevismedlet. Reinfeldt ger i de allra flesta fallen ett väldigt påläst intryck.

Humor – något han inte alltid visar i offentliga sammanhang, men ofta internt inom (m). Reinfeldt kan, när han vill, vara mycket underhållande och charmig.

Fair Play – Reinfeldt går ytterst sällan till attack mot motståndarna i oppositionen. Han föredrar att tala om sin egen politik istället

Retoriska svagheter

Rent retoriskt hämmas Reinfeldt till del av den uppenbara bristen på retorisk tradition inom (m). Moderaterna har helt enkelt inte de bästa talskrivarna i landet – där har man mycket kvar att göra.

Förbättringsområden för Reinfeldt rent personligt är

Språket – det kommer väldigt sällan ord och meningar som har potential att bli ”odödliga”, vilket också är ett tecken på ovan nämnda svaghet när det gäller talskrivning inom (m)

Framtoning – självklart en svår avvägning – men troligtvis är Reinfeldt ingen som, exempelvis, yngre lågutbildade män någonsin kommer att kunna identifiera sig med. Ett annat ord för denna eventuella svaghet blir därmed ”brist på folklighet”.

Budskapen från (m) är många gånger alltför otydliga – exempelvis i senaste EU-valet så fungerade inte temat ”använd din röst för X” (där X kunde vara en mängd olika saker). Har man många budskap har man inget budskap – vilket till del gäller även Reinfeldt.

Största retoriska utmaning

Den största retoriska utmaningen som väntar Reinfeldt är självklar. Ingen borgerlig regering har i modern tid lyckats bli återvald. Den retoriska utmaningen som Reinfeldt har ligger i följande:

Hur ska han i praktiken lyckas med att beskriva regeringstiden 2006-2010 som framgångsrik, samtidigt som vi är mitt i, eller möjligen på väg ur, en djup ekonomisk kris med svag valuta, sjunkande BNP, ökad arbetslöshet, med mera.

Sammanfattande kommentar

Hur Reinfeldt själv ser på sin retoriska framtoning vet vi självklart inte, men utifrån vad han säger i sina tal i TV och hur han framtonar i debatter så kommer vi, som jobbar med retorik, fram till följande nyckelord för Fredrik Reinfeldts retoriska profil (som bygger på Aristoteles vågbrytarteori för ledarskap* ):

Första linjens honnörsord/egenskap:                     Ansvarstagande (omdömesgill)

Andra linjens honnörsord/egenskaper:                 Långsiktig samhällsbyggare Analyserande Miljötänkande

Kommentar: Under antiken var ”prudentia” – omdöme – den viktigaste statsmannadygden. Vi uppfattar det som att det är just denna egenskap som Reinfeldt i alla sammanhang vill visa upp – gärna i termer av ansvarstagande. Och – om man ska gå efter opinionsundersökningar – så är det också något som har gått hem hos svenska folket. Bland stödbenen så förtjänar miljötänkande en kommentar: Denna linje är relativt ny för Reinfeldt och han har helt klart svårt med trovärdigheten i frågor som rör miljön – när han är i Sverige. Vår tro är att Reinfeldt dock kommer att få lättare att göra miljölinjen trovärdig internationellt – särskilt som han får en utmärkt plattform i samband med Sveriges roll som ordförandeland i EU.

*) Vill du veta mer om Aristoteles vågbrytarmodell för ledarskap kan du gå in på Retoriktorget under rubriken Arkiv.

Retoriska profiler

Person: Peter Eriksson

Sammanfattning av retorikern Peter Eriksson

Profilen upprättad av retorikexperten Christer Hanefalk

Retorikområde                                                                                                                                                                             

Poäng (1-10)

Kunnighet (om retorik)                9

Tydlighet                                          7

Argumentations- & bevisstyrka7

Disposition – röd tråd                  8

Språk                                               8

Humor (självdistans)                   8

 Folklighet                                       7

Agerande/”närvaro”                    6 (Varierar mellan 4 och 8)

Retorisk Fair Play                         4

SUMMA              64 à genomsnitt 7,1

Retoriska styrkor

Erikssons tre viktigaste retoriska styrkor är:

Mycket duktig på att skapa bra formuleringar med en humoristisk twist. När Eriksson har gott om förberedelsetid är han, i Göran Perssons frånvaro, bäst av dagens politiker.

Närvaro och självdistans. Ger ett mycket jordnära intryck.

Eriksson har, väl förberedd, alltid en bra retorisk struktur – dispositionen följer de klassiska reglerna.

Retoriska svagheter

Eriksson är, som redan nämnts, en av riksdagens allra skickligaste retoriker. Svagheter finns dock och vår syn på hans svagheter är följande:

Ibland tappar Eriksson – av okänd anledning – engagemanget. Exempelvis var Eriksson direkt svag på scenen i samband med Almedalen 2006.

Retorisk fair-play: Eriksson har ibland en tendens att alltför ofta och alltför hårt gå till attack i stället för att fokusera på den egna politiken. Man kan om man så vill jämföra med den ogine AIK:aren som om Djurgården sade följande: Jag unnar dem inte ens ett stolpskott!

Det finns ett underliggande Ethos-problem – som media valt att ligga lågt med: Eriksson tar (tog?) trovärdighetsrisker med sitt eget val av fordon. Sådant är onödigt – och hotar det romarna kallade ”prudentia” – statsmannaegenskapen omdöme.

Största retoriska utmaning

Eriksson och Wetterstrand och deras (mp) har verkligen lyckats väl – både röst- och sakmässigt. Idag talar alla partier om behovet av kraftfulla insatser för att rädda miljön. Just detta är också Erikssons och (mp)s största utmaning:

Hur ska Eriksson (och självklart (mp)) – retoriskt – lyckas med att långsiktigt behålla initiativet på miljöområdet – när alla andra partier tävlar om att också vara miljöpartier. Exempelvis kan vi ju se och höra med vilken emfas vår statsminister numera talar om vikten av långsiktiga insatser för miljön.

Sammanfattande kommentar

Vår summering av Erikssons retoriska profil (som bygger på Aristoteles vågbrytarteori för ledarskap* ) ser ut som följer:

Första linjens honnörsord/egenskap:                     Långsiktig

Andra linjens honnörsord/egenskaper:                 Ansvarstagande Insiktsfull Entreprenöriell

Kommentar: Ovanstående ”vågbrytare” är vår uppfattning av hur Eriksson själv vill bli uppfattad. Av ”andra linjens honnörsord” förtjänar Entreprenöriell en kommentar. Eriksson lyfter ofta och gärna fram behovet av att små och medelstora satsar på att utveckla miljöteknik. Och han talar också gärna om att miljöteknik är något som kan bli en stor svensk exportnäring i framtiden.

*) Vill du veta mer om Aristoteles vågbrytarmodell för ledarskap kan du gå in på Retoriktorget under rubriken Arkiv.

Talanalys politikertal Almedalen

Analytiker: Retorikexperten Christer Hanefalk

 
Talare: Göran Hägglund

Datum: 2 juli 2009

Hackig Hägglund höll inte

Göran Hägglund tillhör dem som jag vid ett flertal tillfällen framhållit som exempel på en politiker som tillika är en god retoriker. Jag hoppas att Hägglund skärper sig i framtiden, för gör han inte det så får jag definitivt ta tillbaka detta påstående. Det han visade upp under torsdagskvällen i Almedalen var definitivt inte i klass med vad Hägglund kan visa upp när han är som bäst. Vill man vara elak kan man säga att Hägglunds aversion mot allt röd-grönt, till och med fick honom att avstå från att ha en röd tråd i sitt tal.

Om jag kallat Ohlys och Olofssons framträdanden för politiska potpurrier så får väl Hägglunds tal betecknas som en allmän röra. Eller – om vi gör en jämförelse: Mindre skickliga stå-upp-komiker hemfaller ofta till att stå och dra osammanhängande one-liners. Så kändes Göran Hägglund för mig denna kväll: Som en komiker som kommit på ett antal one-liners som han försökte få in under osammanhängande ämnesrubriker. En del av dessa one-liners var utan tvekan bra, men det blir mindre bra när det blir tydligt att skämtet blir syftet, i stället för att syftet görs tydligt med hjälp av skämtet.

Jag ska inte trötta eventuella läsare av denna recension med alla teman som Hägglund fick med i sitt drygt 40 minuter långa tal. Låt oss bara konstatera att det var det mesta. Jag undrar om någon hängde med i svängarna. Det var knappt Hägglund själv gjorde det – felsägningarna och rättelserna stod som spön i backen. Dessutom undrar jag om Björklund, Olofsson och Hägglund har kommit överens om att byta taktik med Mona Sahlin. Mona valde att tona ner sina attacker på Alliansregeringen – Björklund, Olofsson och Hägglund har gått i motsatt riktning. Hägglund slog Allians-rekord med över 20 attacker på den röd-gröna oppositionen. Den tidigare statsmannamässiga tonen har bytts ut mot gnällig kverulans.

Jag är av den bestämda övertygelsen att Göran Hägglund kan så otroligt mycket bättre än det han visade upp i Almedalen på torsdagskvällen. Ur rent retoriskt synpunkt – innehållet överlämnar jag till andra att kommentera – hoppas jag att det var ett olycksfall i arbetet. Ärligt talat undrar jag om Hägglund haft ont om tid för förberedelser. Kan det vara så enkelt?

Argumentation och bevisföring

Hägglund hade en klar ethos-pathos-inriktning på sitt tal (dvs karaktär och känsla). Vilket naturligtvis är rätt inriktning för en KD-ledare och socialminister. Argumentationen underbyggdes med mängder av exempel – alltså faktisk bevisföring. Faktauppgifterna var påfallande få.

Språket

Ska man gå utifrån valet av retoriska figurer så hade Hägglund en pedagogisk ambition med sitt tal. Han ville upplysa åhörarna om hur det ”egentligen” förhåller sig. Därför dominerade bilder och rytmer – de retoriska figurer som just pedagoger föredrar. Att använda många bilder brukar vara utmärkande för skickliga talare, men just denna kväll fungerade inte leveransen av de förberedda pärlorna som den skulle. Hägglund ville lyfta underhållningsvärdet, men värdet på underhållningen förmådde inte lyfta Hägglund. Jag tror i och för sig att flera KD-anhängare fick sig ett gott skratt, men även de måste ha sett och hört att chefen var ur form.

Angrepp

Göran Hägglund hade 2008 enbart fem tydliga angrepp – detta år hade han totalt 25 referenser till de röd-gröna och 21 av den måste betraktas som attacker – tre var att betrakta som ad hominem (personangrepp). För att vara en person som vill stå upp för etik, tycker jag att det är på tok för många. Det är inte kul med skämt om motståndarna som smakar skämt redan i munnen. Jag skulle uppskatta om Hägglund nästa år talar mer om Alliansen och mindre om de röd-grönas otillräcklighet.

Formuleringar man minns

Ska man hitta något positivt att säga om Göran Hägglunds framträdande i Almedalen 2009 så är det att flera av hans formuleringar var skickligt uppbyggda. Tyvärr stördes dock leveransen av flera felsägningar och korrigeringar. Metaforen/jämförelsen med trafiken och att ”vänstersvängar är farliga” men att risken minskar om man ”tydligt i förväg” visar vad man tänker göra är naturligtvis bra. Den formuleringen är dessutom samtidigt en skickligt anlagd beviskedja. Bilden utvecklades vidare med osäkerhet om vem som skulle ”hålla i ratten, läsa kartan och sitta i baksätet” och avslutades med att man tittade ”lika mycket i backspegeln som genom framrutan – och ur bilradion hör vi låten Highway to Hell” (…att trafikmetaforer fungerat bra tidigare är ju känt – inte minst hör Palmes trafikmetafor om ”Sverige som en bil som har kört i diket” dit..).  Bland andra formuleringar kan nämnas ”frihet är en relation – den som är fri på en öde ö är bara ensam”, ”en punkt i ett raster eller en huva i ett reclaim-the-street-gäng” och ”för skattmasen blir beskattningsperspektivet viktigare än uppskattningsperspektivet.” Och om den gamla utnämningspolitiken sa Hägglund att den präglats av ”poster och positioner till partister och proselyter” – dvs en klassisk alliteration.

Hägglund kommer inte att bli 2009 års talare i Almedalen – men det är inte otroligt att han kommer att få med flera bidrag på 10-i-topp-listan för bra formuleringar.  

Betyg Almedalen Göran Hägglund:

Sammanfattning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare                                        4                          

Budskap (tydlighet)                                                    3 Massor av teser – men vad ville han ha sagt

Argumentation                                                            5

Avslutning/uppmaning                                              7 Röd-gröna snårskogen – relativt bra                  

Bevisstyrka                                                                  6                          

Språkliga hjälpmedel                                                7 Bra skrivet – dålig leverans

Engagemang/närvaro                                               4                          

Retorisk Fair Play                                                       3

Sammanvägt betyg:                                                  4,9

Kommentar: Jag är besviken. Cicero roterar i sin grav.

Talanalys politikertal Almedalen

Analytiker: Retorikexperten Christer Hanefalk

Talare: Mona Sahlin

Datum: 1 juli 2009

Avspänd Mona Sahlin full av självförtroende

Låt mig börja med att konstatera att talet i Almedalen 2009 var det klart bästa Almedalstal som Mona Sahlin har hållit. Det varade i cirka 35 minuter och var väl genomarbetat och troligen också välrepeterat. Jag skrev förra året att Sahlin utvecklat sin manusteknik. Det har hon fortsatt med – talet den 1 juli 2009 framfördes på ett utmärkt sätt. Dessutom uppfattade jag tonen i talet som väldigt bra – det hon i vissa kretsar (läs: politiska kommentatorer i TV-soffor) kritiserats för, nämligen att tala till sin publik som en förskolefröken, fanns det väldigt lite kvar av. Närvaron och relationen till åhörarna upplevde undertecknad som mycket bra.

De teman som Sahlin valt ut för 2009 var följande:

Iran, Irak, Palestina med koppling till internationell solidaritet

Sveriges ordförandeskap i EU (ganska kortfattat dock)

Den ekonomiska politiken

Jobben, arbetslösheten och klyftorna i samhället

A-kassan

Välfärden och solidariteten – där välfärden likställdes med frihet

Integriteten

Ungdomarnas situation i samhället (jobben, bostäderna)

Pensionärerna

Ganska många teman, men det kändes aldrig spretigt eftersom Sahlin höll ihop sina teman genom att med jämna mellanrum återkomma till nyckelbegreppen trygghet och frihet. Något som inom retoriken på latin kallas inclusio – en relativt vanligt förekommande teknik.

Av åhörarreaktionerna att döma fick Sahlin starka reaktioner på sitt tal. Och det intressanta var att Sahlin lyckades få dessa starka reaktioner utan att ge sig på Alliansregeringen titt och tätt. Det blev så väldigt mycket bättre än det brukar vara eftersom Sahlin denna kväll höll igen på angreppen.

Samtidigt uppfattade jag det som om Sahlins tal var ett riktigt (s)-tal – mer än ett röd-grönt tal. Personligen tror jag att det var en väl avvägd taktik. I det läge som (s) är i idag, är det nog viktigt att satsa på den (s)-väljare som tvekar mellan (s) och (fp) och/eller (c). Eller kanske till och med (m). I ambitionen att ta tillbaka eventuellt förlorad mark, tror jag att Sahlin gjorde ett bra jobb denna onsdagskväll.

Argumentation och bevisföring

Sahlin hade en klar övervikt inom karaktärsområdet (grekiskans ethos) när det gällde argumentationen. Ord som solidaritet, frihet, rättvisa, mänskliga rättigheter, sammanhållning, välfärd, klyftor, återkom med jämna mellanrum.

De bevismedel Sahlin valde var till lika delar citat och exempel, det vill säga en 50/50-blandning mellan artificiell och faktisk bevisföring. Noterbart var hur få bevis inom området fakta och statistik som förekom. Sahlin använde på ett väldigt skickligt sätt flera citat från Allians-ministrar – citat som hon vände emot avsändarna på ett humoristiskt sätt.

En retorisk teknik som är mycket effektiv är att använda så kallade kedjebevis. Kedjebevis bygger på att man använder uttalade eller outtalade premisser för att komma fram till en uttalad eller outtalad slutsats. Ett kedjebevis med enbart ett uttalat led kallas enthymem, ett med två uttalade led kallas apodixis och ett med alla tre leden uttalade kallas syllogism. Det finns ytterligare former av kedjebevis också, men dem kan vi utelämna här. Mona Sahlin använde sig av denna teknik flera gånger i sitt tal. Låt oss ta ett exempel:

Premiss 1 – översats: Pension är uppskjuten lön.

Premiss 2 – undersats: Pension och lön ska beskattas lika.

Slutsats (som Sahlin utelämnade): Därför är jobbskatteavdraget orättvist.

Det Sahlin gjorde i ovanstående kedja kallas alltså apodixis – slutsatsen är outtalad (exformativ), men de flesta av oss kommer snabbt fram till den. Notera hur mycket starkare argumentationen blir av att Sahlin låter oss själva tänka ut det sista ledet.

Språket

Sahlins språk har, om detta tal är representativt för henne från och med nu, utvecklats väsentligt. Visst fanns de rytmiska ordfigurerna kvar – de som tidigare helt dominerat Sahlins tal. Men nu förekom nästan lika många välformulerade motsatser vilket höjer ett tals elegans – så även denna gång. Några få, men bra, bilder i form av metaforer fanns också med. Sahlin och hennes talskrivare har med detta tal gjort ett bra jobb. Här finns det mycket att botanisera i för den retoriskt intresserade.

Angrepp

År 2008 hade Sahlin ett angrepp var 60:e sekund ungefär. 2009 års tal innebar en välgörande förändring. Jag räknade till endast fem-sex klara angrepp. Detta gjorde ett betydligt mer seriöst intryck – på mig, men säkert också på fler än mig. Jag tror att Mona Sahlin har mycket att vinna på att även i framtiden tona ner attackerna mot Alliansen och tala mer om vad hon själv vill åstadkomma.

Formuleringar man minns

Det fanns många bra formuleringar – och många av dem kommer säkert att återanvändas i flera tal i framtiden. Enkla rytmer som ”riv upp, gör om och gör rätt”, lite ironiska poänger som ”bättre med en SAAB på parkeringen, än Maud i regeringen” eller betydelseglidningen i ”ett totalt alliansfritt Sverige”. Riktigt många poäng tog Sahlin hem de gånger hon på ett kreativt sätt använde uttalanden från Reinfeldt för att replikera på ett träffsäkert sätt.

Jag återkommer med mer om Sahlins tal på Retoriktorget senare i veckan (bloggen).

Betyg Almedalen Mona Sahlin:

Sammanfattning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare                                        6 Bra – men inte lika bra som resten av talet

Budskap (tydlighet)                                                    8                          

Argumentation                                                            8 Bra                  

Avslutning/uppmaning                                              8                          

Bevisstyrka                                                                  7 Bra – dock få faktauppgifter

Språkliga hjälpmedel                                                8 Ett riktigt lyft!!

Engagemang/närvaro                                               8 Bästa hittills!

Retorisk Fair Play                                                       7 Snyggt – fortsätt så!                  

Sammanvägt betyg:                                                  7,5                      

Kommentar: Bra jobbat Mona Sahlin!

Retorik är konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga


Aristoteles 384-322 f.Kr.

Retoriktorget är en samlingsplats för alla retorikintresserande. Här hittar du tal, filmer, analyser, nyhetsbrev, retorikblogg, kursinformation med mera.

Talanalys politikertal Almedalen

Analytiker: Retorikexperten Christer Hanefalk

Talare: Maud Olofsson

Datum: 30 juni 2009

Maud Olofsson på oppositionsjakt

I sitt tal på tisdagskvällen upprepade sig Maud Olofsson i tre avseenden jämfört med 2008:

- hon höll ett långt tal – 2009 42 minuter (mot 45 minuter förra året) – 11 minuter längre än Björklund

- hon hade problem med manushanteringen (cirka 35 felsägningar)

- hon höll sig till ett fåtal ämnen/teman – vilket kändes väldigt bra.

De teman som Olofsson valde för 2009 var följande:

Jämställdhet – som Olofsson lite överraskande gick ut hårt med och som upptog hela 10 minuter av talet.

Därefter ungdomsarbetslösheten som fick omkring 7 minuter.

Sedan var det dags för klimatet och miljön som (med olika utvikningar) fick 13 minuter.

Nu återstod 12 minuter och det blev dags för Sveriges roll som ordförandeland i EU och demokratin som företeelse (något att vara tacksamma för…) som fick 6 minuter.

Avslutningen ägnades åt begreppet ”Hopp” – här lyfte Olofsson fram betydelsen av att vi alla är med och tar ansvar.

Av åhörarreaktionerna att döma lyfte det aldrig riktigt under delen som handlade om jämställdhet – om jag, för ovanlighetens skull, får tillåta mig en reflektion kring innehållet så undrar jag ibland om politikerna i jämlikhetsfrågorna är i fas med väljarna. De starkaste reaktionerna fick Olofsson istället när hon talade om entreprenörskap – som är mer hennes hemmaplan.

Vad jag menar med ”oppositionsjakt” är att Olofsson i sina val av teman hade en tydlig ambition att gå in på ämnen och områden som oppositionen sedan länge försökt göra till sina – jämställdheten, ungdomsarbetslösheten och miljön. Ingen upprepning av Björklunds favoritämnen (…okej då, lärlingssystemet kom ju upp och ett beröm riktades till Metall…), och även Hägglunds (kommande?) ämnen lämnades ifred.

Argumentation och bevisföring

Olofsson hade en jämn fördelning mellan logos, ethos och pathos i sitt tal – det vill säga hon talade i lika stor utsträckning om ”nytta” som om ”karaktär” och ”känsla”. Inledningen, som handlade om jämställdheten var självklart inriktad på karaktär. Likaså klimatet och miljön som är en karaktärs- och känslofråga. Särskilt när ”barnbarn” lyfts fram. Entreprenörsfrågorna hamnar däremot självklart oftast i ”nyttofacket”.

De bevismedel Olofsson valde dominerades kraftigt av de faktiska dito – alltså fakta och statistik och exempel. Intressant när det gäller bevisföring är att när Olofsson valde citat – så citerade hon i de flesta fall sig själv.

Noterbart är också att den retoriska profil jag skrev före talet väldigt väl stämmer med vad vi fick höra från Almedalsscenen den 30 juni. Tyvärr också vad avser de retoriska svagheter som jag tog upp där.

Språket

Olofssons språk var, ur retorisk aspekt, relativt bra men absolut inte lysande. Retoriska figurer av alla fyra slagen: Bilder, rytmer, motsatser och talande/frågande. Med rytmer som de dominerande. Det finns skäl att tro att talet har bearbetats under ett par veckor, men min känsla är att Olofssons talskrivare behöver bli bättre på att anpassa sig till hennes talarstil. Att hon inte är vän med sitt manus har varit min reflektion efter varje Olofsson-tal i Almedalen, och det kan inte bara vara Olofssons eget fel. Med hänsyn till hur bra Olofsson kan vara i andra sammanhang, så förväntar jag mig att man jobbar med detta till Almedalen 2010 – när det verkligen blir viktigt vad som sägs och hur det sägs.

Angrepp

År 2008 hade Olofsson ett enda angrepp på oppositionen, men 2009 gick hon mer på Björklunds linje – det vill säga ”till attack”: Jag räknade till hela 14 stycken – alltså ett var tredje minut. Dock skall sägas att attackerna kom väldigt samlade – de flesta hamnade i delarna som behandlade jämställdheten och ungdomsarbetslösheten. Vidare kom den väntade attacken mot miljöpartiet – där Tage Danielssons saga för vuxna barn om den stora ordransoneringen gjordes till metafor och verktyg. Helt klart är att Olofsson avser att försöka profilera sitt eget parti som det som i praktiken (!) gör mest för miljön.

Formuleringar man minns

Det fanns många halvskapliga formuleringar – dock inga som kommer att citeras om 10 år (…om inte Olofsson själv gör det förstås…). Jag kommer att djuploda i materialet senare, men värt att nämna är när Olofsson tog upp Sahlin-dörrar som slog igen – med tre ”slam” (figurerna trikolon, epifor och onomatopopeia i samarbete…) efter varandra. Varpå Olofsson leende sade: Jag sätter foten emellan – en hygglig metafor. Metaforen ”borrkärnan är en tidsresa” som följdes av ”där man kan se framstegens smutsiga fotspår” var också helt okej. Däremot fick Olofsson inte till det riktigt med ovan nämnda Tage Danielsson-saga – den blev lite hängande i luften. Men att vi ska bli ”världens gröna Gnosjö” är nog en formulering som Olofsson kommer att använda igen – tillsammans med de ”ivriga bävrarna” som kom till heders också i Almedalen 2009.

Jag återkommer med mer på Retoriktorget senare i veckan (bloggen).

Betyg Almedalen Maud Olofsson:

Sammanfattning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare                                                                     5                           Bar inte riktigt

Budskap (tydlighet)                                                                                 8                           Bra med koncentration kring teman

Argumentation                                                                                         7                          

Avslutning/uppmaning                                                                           6                          

Bevisstyrka                                                                                               7                           Gott om bevis

Språkliga hjälpmedel                                                                             5                           Här behöver (c) jobba till nästa år

Engagemang/närvaro                                                                            5                           Närvaron stördes i hög grad av manusarbetet

Retorisk Fair Play                                                                                   4                          

Sammanvägt betyg:                                                                               6,1                      

Kommentar: Olofsson hemföll till gamla talarsynder. Hon kan bättre än så här!

Dags för Almedalen, politiska framträdanden och talanalyser av retorikexperten Christer Hanefalk

På samma sätt som de två föregående åren kommer retorikexperten Christer Hanefalk också i år att förse oss med talanalyser av partiledarnas anföranden i Almedalen. Dessutom kan du också läsa retoriska profiler av de olika partiledarna.

Talanalys politikertal Almedalen

Talare:                Lars Ohly

Datum:               28 juni 2009

Klasskampsretoriken bort i ännu ett potpurri

Vänsterpartiets ledare Lars Ohly fick i år inleda politikerveckan i Almedalen. Förra året var det han som avslutade. Förra året med ett politiskt potpurri – och samma recept användes i år (kanske känner Ohly till att ordet recept kommer från latinets ”receptum” som betyder ”återtaga”).

Det märktes att Ohly gjorde vad han kunde för att smälta in i den rödgröna gemenskapen. Men det som var styrkan 2008 – en avslappnad, engagerad Ohly med glimten i ögat – var borta. Talet kändes som om det var tillkommet i sista stund, de fyndiga formuleringarna lyste med sin frånvaro och Ohly kändes ovanligt manusbunden.

Att jag detta år återkommer med etiketten ”politiskt potpurri” är att Lars Ohly under sina blott 31 minuter på Almedals-scenen hann med att ta upp följande frågor: Den ekonomiska krisen, byggandet i landet, ekologi och klimatfrågor, arbetsmarknaden och offentlig sektor, energifrågor, USAs fastighetsbubbla, arbetslösheten, privatisering, kreditmarknaden (där (v) hade ett utspel tidigare på dagen), spekulationen inom bostadssektorn, arbetsrätten, fackliga rättigheter, tillgänglighet för funktionshindrade, feminism, familjepolitiken, kvinnolöner, situationen i Iran, situationen i Honduras  - och kanske något mer – det var svårt att hinna anteckna. Innan talet till slut landade i ”change” – förlåt – förändring. Det känns inte som en speciellt vågad gissning att också (säkert) Mona Sahlin kommer att avsluta sitt tal med ”förändring” och det är väl troligt att också Peter Eriksson får till något i den stilen. Men, vi får väl se…

Argumentation och bevisföring

Ohly balanserade mellan logos (dvs nytta) och ethos (dvs karaktär) – för att vara Lars Ohly så var det något mindre pathos än vanligt. Talet fick mer och mer karaktärsprofil ju längre det varade. Bland bevismedlen dominerade ”exempel” – vilket är utmärkt ur trovärdighetssynpunkt. Faktauppgifterna var få men välvalda. Liksom citaten.

Språket

Ohly blandade mellan bild- och rytmspråk – något man gärna använder i pedagogiskt syfte. Rytmerna dominerade dock – vilket var välvalt. Rytmer är mer ”lättköpta” för ett normalt auditorium. Några motsatser kom också med, men inte så finurliga som Ohly brukar kunna prestera. Än en gång – talet var inte bearbetat (har inte (v) några professionella talskrivare??). Talet lyfte aldrig riktigt och fick heller aldrig de där riktigt långa och starka applåderna.

Angrepp

Lars Ohly hade få (för att vara Ohly) angrepp 2008 – ett var 3:e minut. Detta tal hade ett angrepp varannan minut. Varav fyra av femton var personangrepp (ad hominem som det kallas). Det är bra om Ohly kan ta ner antalet till 2008 års nivå igen – kanske till och med pröva att berömma motståndarna någon gång. De flesta väljare vill nog höra mer om vad ett parti tror sig kunna göra, än att få en uppräkning av motståndarnas tillkortakommanden.

Formuleringar man minns

Tyvärr får vi väl säga att detta tal inte lämnar något odödligt till eftervärlden. Ett hyggligt hantverk – inte mer. Vid ett tillfälle (c:a 4 minuter in i talet) säger han följande: ”Om fler ska få tak över huvudet, så måste fler tak byggas.” Den här formuleringen har nog Ohly (och kanske ytterligare någon inom (v)) jobbat en del med, men den är ju inte speciellt fyndig. En enkel förändring kunde ha varit följande: ”Om fler ska få tak över huvudet, så måste överhuvudena begripa att fler tak måste byggas.” Den allra bästa formuleringen kom efter en dryg minut av talet. Ohly refererade till en ”Fråga 5 personer”-spalt i en tidning och där temat var finanskrisen: ”…en kille svarade, vi kan kalla honom Stefan, för han hette det. ’Det har varit kris i min ekonomi hur länge som helst. Jag är bara glad att resten av världen har kommit ikapp.’”

Ohly – som vunnit vår utmärkelse om bästa formulering två år i rad (2007 och 2008) lär inte få in något bidrag på 10-i-topp-listan i år. 

Betyg Almedalen Lars Ohly:

Sammanfattning/”retoriskt betyg” (10-skala):

6 Inledning/intresseväckare                                                                 

6 Budskap (tydlighet) – Massor av budskap-men låt gå för ”förändring”                                              

7 Argumentation

7 Avslutning/uppmaning                                                                       

7 Bevisstyrka – Den bästa delen i talet                                                                                                        

3 Språkliga hjälpmedel – Inga vassa formuleringar överhuvudtaget                      

6 Engagemang/närvaro - Bra närvaro

4 Retorisk Fair Play                                                                                

Sammanvägt betyg: 5,75

Kommentar: Ohly var inte lika laddad och förberedd som han brukar vara. Kanske lite extra nedtonad för att kunna komma i den grön-röda kostymen (??).